"Under samma kväll som jag hade lärt mig att ironi var något som en författare skulle sträva efter, tycks jag också ha tvingats bekanta mig med en av författarskapets fallgropar: luckan i intrigen. Och det var på grund av Hassan, av alla människor. Hassan som inte kunde läsa och som inte hade skrivit ett enda ord i hela sitt liv. En mörk och kall röst viskade plötsligt i mitt öra: Vad vet väl han, en analfabet, en hazar? Han kommer aldrig att bli något mer än en kock. Hur vågar han kritisera dig?
- Jo började jag. Men jag hann aldrig avsluta meningen.
För plötsligt förändrades Afghanistan för alltid."
Katrin Schulman gillar den inte men jag kan inte sluta läsa.
Xoxo / Billgren
