måndag, april 18, 2011

Should I stay or should I go?

Skulle verkligen behöva skriva av mig om hur mycket som helst men vi tar en sak i taget.

Man blir lite besviken ibland.
En av mina bästa vänner mår inte så bra just nu av många olika anledningar och en anledning är hennes pojkvän. Gillade honom från början och var glad för min kompis skull att hon hittat en sån bra kille. Nu har min gräns gått för längesen hur man kan behandla en person och är det någon jag hatar är det hennes kille. För det han gör mot henne. Och han vet att han jag behandla henne hur som helst för hon kommer ta tillbaka honom ändå.
Jag har sagt till min kompis förra veckan vad jag tycker för att jag bryr mig om henne och hur hon mår. Hon förklarade hela situationen och förstår nu varför det har gått upp och ner för dem.
Jag kommer alltid finnas där för min kompis för det finns ingen mer underbar person än hon.
I lördags pratade vi länge om hur dåligt hon mår, att hennes kille raggat på någon annan, att jag skulle hjälpa henne, att hon inte klarar av detta ensam med mera. Självklart ställer jag upp för henne för jag hoppas hon ställer upp för mig också.
I lördags var hennes kille ute och vem var det som fick leta efter honom? Jag. Vem tröstade henne när hon blev ledsen? Jag. Det var liksom bara att lyda order. Typ.
Hörde av mig dagen efter och frågade hur det gick men nu får man inget svar. Men hon har accepterat att han har raggat på någon annan och tagit tillbaka honom. IGEN.
Undrar varför ska man finnas där och ställa upp när hon hela tiden själv sätter sig i dessa situationer för han kommer inte sluta behandla henne på det här sättet och jag är orolig för hennes skull för hon förtjänar någon som är så mycket bättre. Eller kanske vara själv och hitta sig själv igen. Tänker absolut inte vara trevlig mot hennes kille eller ens vara i samma rum som honom förrän han skärper till sig. Hon förtjänar enbart det bästa men han är inte det bästa för henne. Tycker jag i alla fall.

Det jag blir ledsen över är att jag finns alltid där för henne men den senaste månaden har jag varit nere på botten. Långt nere på botten. Skrev ett sms till henne om min situation och sa att jag just nu behöver någon som stöttar mig och finns där för mig. Men inte ett enda svar fick jag tillbaka. Just nu känns det som om det bara är jag som finns där för henne men jag får ingenting tillbaka när jag mår dåligt. Är även för feg att säga något då jag inte vill att hon ska ta det på fel sätt och bli arg på mig men känner mig lite utnyttjad. Jag lägger alla mina problem åt sidan för att finnas där för henne men känner att det inte fungerar längre. Jag måste även börja tänka på mig själv så jag kommer tillbaka.

Vi får se hur detta utvecklas och jag borde väl kanske prata med henne om hur jag känner men hon har så mycket annat att tänka på just nu så det kanske är fel tidpunkt. Eller?
Jag hoppas i alla fall att hon snart är tillbaka och mår bra för det förtjänar hon verkligen. Hon är ju ändå min bästa kompis och den mest klockrena person jag känner. Love you girl!

Nu ska jag ta med mig mina tankar och gå och lägga mig

Good night folks.

Xoxo / Billgren